Solstrålar – urpremiär av Maija Hynninens orgelkonsert

Gardets musikkår
Petri Komulainen, dirigent
Jan Lehtola, orgel

Jukka Linkola: Sisu
Maija Hynninen: Helios, urpremiär

Magnus Lindberg: Gran Duo
Aulis Sallinen: Palatsirapsodia

Den helfinska konserten ingår i Juhlat – Säveltäjät 80 vuotta-konsertserien som anordnas av Finlands Tonsättare rf.

Jukka Linkola: Sisu
Pianisten, tonsättaren och dirigenten Jukka Linkola har arbetat som dirigent vid Helsingfors stadsteater och undervisat musik bland annat vid Sibelius-Akademin. Han har komponerat musik för sina egna jazzensembler och big band, och har även utvidgat sin produktion mot den klassiska musiken. Linkolas mångsidiga produktion omfattar bland annat operor och konserter. Hans stil, som tangerar neoklassicismen, kännetecknas av fritt tonal melodi, nyckfull rytm samt dissonant, ofta bitonal harmonik.

Huvudtemat i Sisu är hämtat från Linkolas opera Elina, där det skildrade den manliga huvudpersonen Klaus Kurkis envisa och vilda natur. Ett annat viktigt inslag är ett koraltema. Talrika sidoteman präglas växelvis av lekfullhet och briljans. Den inledande duetten mellan klarinett och fagott återkommer i varierad form i återtagningen, varefter huvudtemat upprepas. Det avslutande koraltemat är som ett minne av våra förfäder som kämpade för fosterlandet.

Sisu beställdes 1999 av Concordia College Band i Moorhead, Minnesota.

Maija Hynninen: Helios
Helios, en konsert för orgel och symfonisk blåsorkester, undersöker mötespunkterna mellan orgeln och blåsorkestern—från deras mest subtila, partikelartade tillstånd till tätt sammanfogade, kraftfulla klanger. I det antika Grekland betydde Helios solen eller solguden, som med sin vilda fyrspannsvagn korsade himlavalvet och förde ljuset till världen. Man trodde att Helios också kunde se allt som hände på jorden från sin höga plats. Likt Helios leder orgeln lyssnaren genom verket och formar dess struktur med ljud från sina höga pipor.

Solen och dess heliosfär leder i sin tur tankarna till rymden och materiens olika former—från stjärnstoft till massiva kroppar—massa, energi och kraft, samt för människan mer främmande fenomen som magnetfält och deras föränderliga kopplingar. NASAs Voyager-sonder, som skickades iväg 1977, har redan passerat bortom planeterna och in i det interstellära rummet. Deras resa fortsätter, även om deras gamla teknologi inte längre tål förhållandena utanför heliosfären. Konserten har också inspirerats av dessa sonders färd genom rymden och tiden, som tecknar en unik bild av vårt fantastiska universum.
– Maija Hynninen

Magnus Lindberg: Gran Duo
Magnus Lindberg beskriver sig gärna som både romantiker och modernist, utan att se någon motsättning i detta. Han gör också en tydlig åtskillnad mellan seriös och kommersiell musik. Enligt Lindberg behöver seriös musik inte ”förstås”. I stället ger han ett enkelt lyssningsråd: ”Sätt dig ner, koncentrera dig och ta det som det kommer.”

Ett verk som ofta nämns i samband med Gran Duo är Stravinskys Symphonies of Wind Instruments. De två verken har samma instrumentation, även om Lindberg har lagt till basklarinett i sin klangpalett. Ingendera använder slagverk för att skärpa artikulationen.

Gran Duo handlar om dialogen mellan träblås och bleckblås. Med lek med stereotyper kan man föreställa sig feminina, höga träblås ställda mot maskulina, låga bleckblås. Under verkets gång delas dessa grupper upp i allt mindre enheter och solister. Verket är nominellt uppdelat i fem satser, men helhetsintrycket är en sömlös form. Gran Duo beställdes av Simon Rattle och City of Birmingham Symphony Orchestra och uruppfördes för att fira år 2000.

Aulis Sallinen: Palatsrhapsodi
Aulis Sallinens framgångsrika opera Palatset hade premiär 1995 vid Savonlinna operafestival och uruppfördes i sin ursprungliga engelska version vid New York City Opera 1998. Palatsrhapsodi bygger på denna opera och använder dess viktigaste teman.

Sallinen närmade sig rapsodin i 1700-talets Harmonie-tradition—blåsarrangemang av musik för framförande vid utomhusevenemang.

Operan Palatset är en mörk satir över auktoritär makt. Librettot bygger på två olika källor. Karaktärer är lånade från Mozarts Enleveringen ur seraljen, men grundhandlingen kommer från Ryszard Kapuścińskis roman Kejsaren, som skildrar Haile Selassies, Etiopiens siste kejsares, fall. Palatsrhapsodi färdigställdes 1996 som en gemensam beställning av Royal Northern College of Music i Manchester och College Band Directors National Association i USA.

Palatsrhapsodi är inte en enkel potpurri av operans bästa melodier. I stället ställer Sallinen kontrasterande musikaliskt material mot varandra för att skapa spänningar och känslomässig mångtydighet. Trots den rapsodiska titeln är verkets karaktär utan tvekan symfonisk.